Den tegelröda krematorieskorstenen med årtalet 1906 syns på långt håll i sluttningen. Besökarna till begravningsbyrån ASV Servicios Funerarios i Almuñecar har de andalusiska bergen i ryggen och utsikt över avokadoodlingar och Medelhavet. Krematoriet som används idag är av betydligt modernare snitt. Här finns också bårhus, salar för vaka och en kyrkogård.
– 20 procent av våra uppdragsgivare är utländska medborgare, en grupp som ökar, berättar begravningsrådgivaren Iñigo Axpe Olazabal. De kommer från Sverige, Holland, Tyskland och England.
– De flesta svenskar kremeras här, men vill ha ceremonin i Sverige. Vi hjälper till med juridiken, alla papper som behövs, kontakten med konsulatet och frakten till Sverige, det kostar ungefär 3 000 euro att få hem urnan, säger Iñigo Axpe Olazabal.
ENLIGT RÉKA VON PÁLFFY, kanslist på Sveriges konsulat i Málaga kostar en kremering där från cirka 2 000 euro. Då är inte transport till Sverige medräknat. Hemfrakt av kista är i regel dubbelt så dyr som frakt av urna.
Begravningsförsäkring är vanligt
– Väldigt många har en försäkring som täcker begravningskostnaderna, annars måste familjen betala. I yttersta nödfall kan man hos kommunen där personen avlidit ansöka om en enkel, men värdig välgörenhetsbegravning, säger Réka von Pálffy. 2015 registrerades 198 dödsfall bland svenskar i Spanien, 2016 var siffran 218. Siffrorna avser hela Spanien men av de dödsfall som skedde i Málagområdet fördes kroppen eller urnan till Sverige i mer än hälften av fallen, enligt konsulatet. Tillsammans med UD hjälper konsulatet till med det praktiska, man ger råd och stöd för att så smidigt som möjligt kunna begrava den avlidne.
– Det är sorgligt när en familjemedlem går bort, speciellt så långt hemifrån. Man måste – relativt snabbt – ta flera beslut och kanske känner man inte till personens önskemål. Ville den avlidne begravas eller kremeras? I Sverige eller i Spanien?
I SIN NYA BOK Pensionärsplaneten citerar den socialantropologiska forskaren Anna Gavanas aktörer som talar om södra Spanien som norra Europas ålderdomshem. Svenskar som utvandrar hit på ålderns höst är ett växande fenomen. Och de flesta är långt ifrån myterna om golfare eller skattesmitare.
– Jag har intervjuat både folkpensionärer, fattigpensionärer, sjukpensionärer och hemlösa, säger Anna Gavanas. Hon diskuterar Spaniensvenskarnas självbestämmande och att många är så aktiva.
Många väljer att stanna in i det sista
– De skapar en solidaritet som kompletterar familj, stat och marknad i en situation mellan olika stater. En del flyttar hem när de blir skröpliga men många väljer att stanna in i det sista trots en dålig och dyr äldreomsorg.
– Slutet blir inte alltid så lyckligt. Men man vill gärna checka ut i stor stil och inte ligga någon till last. Det värsta vore att tyna bort i den svenska kylan. Många har hund och helst vill man att hunden dör först. DET ÄR INTE BARA utländska pensionärer som Iñigo Axpe Olazabal möter på byrån. Olyckor och sjukdom drabbar även under semestrar. Han minns särskilt den svenska familj vars ena lilla barn omkom i en olycka första dagen på semestern.
– Det var hemskt. De var förtvivlade och hade stort behov av att prata.
TEXT OCH BILD: ANNA FREDRIKSSON
(Källa: Memento)