Kontakta de närmaste
Det första du bör göra är att meddela släktingar och vänner. Bland dem finns oftast de som också kan ge dig det bästa stödet i din egen sorg. Be om det stödet – det är viktigt att ha någon att dela sin sorg med. Om du inte hittar det stödet i dina närmaste så finns det andra som är beredda att hjälpa till, t. ex sjukhusprästen, sjukhusets kurator, församlingsprästen eller distriktsläkaren. Det finns också stödföreningar, här är ett par tips:
Vi som mist någon mitt i livet – www.vimil.se
För dig som är närstående till någon som tagit sitt liv – www.spes.se
Planera begravning
Enkelt och smidigt med vårt planeringsverktyg.
Om du har varit helt oförberedd och döden har kommit väldigt hastigt så är det viktigt att få se den döde. Att se och röra vid den döde är ett sätt att ta in det ofattbara och få en bekräftelse att det som hänt verkligen är sant. På sjukhuset får man ofta möjlighet att se den döde men begravningsbyrån hjälper till om du vill att det ska ske senare.
Donation av organ
Många har tagit ställning till organdonation men de som inte aktivt har gjort ett val anser sjukvården vara positivt inställda till donation. Men du som anhörigt får alltid sista ordet i dessa fall.
Vad händer med den döde?
De flesta dör på ett sjukhus eller vårdhem och då ser vårdpersonalen till att kroppen förs till bårhus där begravningsbyrån tar över. När en person dör i hemmet tar oftast anhöriga kontakt med begravningsbyrån. Om det är praktiskt möjligt så kan kroppen kläs och placeras i kistan i hemmet. Annars hämtas den avlidne med bår och förs till ett bårhus.
I båda fallen ska du så snart du kan ta kontakt med en begravningsbyrå, de har jour och arbetar dygnet runt för t. ex. hämtningar av avlidna i hemmet. Avlidna hämtas inte av ambulans.